Om det obekväma

Gränslöst, utsatt, pinsamt, blottat. Årets sista nummer av ponton handlar om det obekväma. Ida Lund undersöker olika metoder för att hantera obekväma filmscener (varje Akilles har en häl, den ofattbara styrkan att kunna uthärda en pinsam scen finns inte alltid)

medan Karin Neander reflekterar över sin självcensur (Jag vill att ponton ska vara örat på en vän under småtimmarna, när lamporna är släckta)

och Selma Rörbecker bjuder in till sin egen begravning (På molnlika dynor, under blommor och fotbollströjor reser jag mot det som Ni inte vet någonting om).

I pontons nya frågespalt svarar Moa Zhang på den obekväma frågan om universums ände (Börja med att fatta var du själv tar slut först)

och redaktionen välkomnar pontonläsarna in i sina dagböcker (Hela dagen blev ett ändlöst tuggande på käkbenet).

Dessutom medverkar Edouard Zeitoun med obekväma dikter (hon älskade honom / trots att han förnekade sin laktosintolerans i 64 år)

och ponton rapporterar från årets bokmässa med varierande komfortnivå (Att ha presspass är som att få följa med sin mamma till jobbet).

ponton bjuder in-författare är Burcu Sahin, och numrets namnkrönika är skriven av Lo Carrier. De insända bidragen kommer från Sonja Lisskar, Klara Dahlén, Lucia Urwitz, Emil Segerlund, Dario Raffaelli, Alma Maria, Signe Hatt, Bobbo Rolfson, Märta Fintling, Tim Lambert Karlsson, och Klara Nyström Clyva. Omslagsbilden har Selma Rörbecker gjort.