Det sista numret

Detta nummer kallar vi för Det sista numret. Temat är tidens ände, undergång och apokalyps. 

Edouard Zeitoun skriver dikt om sin sista stund (precis som en stork en gång lämnade en / ska en stork en dag hämta en).

Ida Lund skriver från Berlin om Erich Kästner, som såg sin egen roman eldas upp på nazisternas bokbål. (hur åker vi från Sachsenhausen till en teater? Men kanske är det den mest äkta upplevelsen vi kunde fått.)

Sandra Beijer är ponton bjuder in-författare och medverkar med ett utdrag ur monologen Glow-Up (Jag får samma pirr / Som den julafton när jag var fyra / Och fick min första docka / Jag vill kamma hennes hår / Jag vill lägga henne i en låda)

Karin Neander intervjuar Christian Gabel, kompositören bakom 1900, om instrumentalmusik, tidsmedvetenhet och det långa 1900-talet. (Precis som man kan skriva en låt om förlorad kärlek så blev det istället förlorade politiska ideal, eller grusade kollektiva förhoppningar.)

Vi publicerar Oline Hansson, andragångsvinnare av tävlingen Jag skriver i dina ord. Olines dikt “Några ord till min kära dotter, om jag någonsin får en” tolkar Anna Maria Lenngrens klassiker. (På ett strå du smultron trär, / Håll dina tankar i en snara, / En stor del av vem du är, / Är vad du inte vill vara.”)

Gällande de stående inslagen tolkar Moa Zhang dikt av Dario Raffaelli i ett kollage för numrets Tycker om text, och numrets namnkrönika är skriven av Ida Lund. Dessutom recenserar Ida romanen Det osynliga templet av Ida Therén. 

Numrets insända bidrag kommer från Douglas Haugen, Emmy Wallin, Albin Rudmark, Ash Hjortek, Sonja Lisskar, Yrsa Begström, Theodor Byström Forslund, Lo Carrier, Ada Kallioinen Jonasson, Calle Bergåker, Elina Skarfält, Dario Raffaelli, Ellinor Andersson, Hedda Moberg Wikström, Signe Lou Grundemar och Annie Sarafian. 

Omslagsbilden har Edith Cederberg Kästel gjort.