Till minne av Sofia Kamill

Jag skriver för att allt som är skrivet får en slags betydelse. Allt som är skrivet är poesi. Detta var en ”bakåtvänd post prologue”, och jag hoppas att mina dikter säger mer. Så presenterade Sofia Kamill sin poesi för oss första gången hon skrev till ponton. 

Året var 2017 och snart blev Sofia medlem i pontons redaktion. Under åren som följde fick vi läsa många fler av hennes dikter och översättningar. Och vi fick möta henne, en person som berörde med sitt sätt att vara, tänka och skapa. 

I december 2021 gick Sofia bort, arton år gammal. Tillsammans med hennes föräldrar har vi gjort ett urval av hennes nyare dikter. Några av oss skriver också om våra minnen av henne. Men läs dikterna först. De säger mer.

(Tyvärr har en dikt av Elis Burrau kommit med bland Sofias poesi i numret. Texten jag har aldrig följt min egen väg på sidan 14 kommer från hans diktsamling 6 juni och solen. Vi ber om ursäkt för detta.)

Numrets insända bidrag kommer från Lina Vikman, Niko Erfani, Edith Lundén, Linnea Hansen, Selma Rezagić, Selma Rörbecker, Mayar Qaddoori, Vera Ljunggren, Irma Fagerroos, Caroline Forsman Andreis, Agnes Moberg, Mimmi Ihreskog Florin, Ida Südhoff, Scarlett Abou-Tass och Fatima Alghifary. Omslagsfotot togs av Niko Erfani.