Språk, bilder, språkbilder, bildspråk

Jag själv bar länge på en föreställning om alltomfattande ljum likgiltighet: ett kontinuerligt ingenting. Det var, som du påpekar, ett ordlöst tillstånd som först skulle få en språklig kropp, sedan en bildlig karaktär säger poeten Filip Lindberg, intervjuad av Lilja Hejdenberg i årets sista nummer av ponton

och Jon Aagaard Andersson talar med kollektivet Rummet om konst och politik (Mireya: ”Konst är överskattat.” Valerie: ”Ja, det kan väl ge en drömmar och göra en glad och så, men rent praktiska levnadsförhållanden kan inte konsten fixa.” Judith: ”Jag tänker att konst är ett verktyg som alla andra verktyg, det kan fungera i vissa situationer och inte i andra. Det kan vara överskattat men inte oviktigt.”)

och vi bjuder in estradpoeten BELLA SHAH (Startar färden, en svart natt / korsar vägen, svart katt / i underläge, bosatt / becksvart, aldrig färgglatt / svartskalle som mina förfäder / svarta Martens / svart läder | pay attention / lyssna lär nu / du blir skolad / jag är rektorn / för vi lever i varsin klass / du har lyx / jag har arbetspass / så jag är vilse och undrar / när jag kan börja känna att jag förtjänat min plats)

och Rikard Elefalk läser Michel Houellebecqs Underkastelse (Den amerikanska författaren David Foster Wallace hävdade att läsningens huvudsakliga syfte är att få oss att känna oss mindre ensamma. Att läsa någon annans text är att komma så nära ett annat medvetande det bara är möjligt. Men läsning är också en av naturen ensam syssla, och just ensamheten får sägas vara Houellebecqs mest angelägna ärende)

och Lilly Z. Tembe rapporterar från ett fientligt inställt London (Jag känner hur jag krymper, blir mindre och mindre för varje påminnelse om hyra, för varje utskällning på jobbet jag inte vill ha och för varje nej jag får av dem som skulle kunna ta mig vidare till dit jag måste ta mig. Jag krymper och drömmarna med mig. Jag längtar tills det inte gör ont längre, tills drömmarna är borta och tills jag är så liten att det inte gör ont när ni trampar på mig)

och numrets namnkrönikör Stella Palm minns dagar och trädgårdar, nätter och teatrar (lös, det gjorde jag. igår när jag fäste blicken på den släckta lampan och A nämnde stjärnhimlen hade jag inte modet att vända mig om. jag mindes stjärnhimlen som jag tittat upp i som liten. stjärnhimlen som jag inte återsett. för sedan sänkte jag huvudet och betraktade branden)

och vi analyserar i vanlig ordning dikter och tipsar om böcker och pratar med unga författare.