Det måste betyda något, det måste ingenting

jag lever, låt mig tala till dig, låt mig tala med dig, det måste vara ärligt, det måste vara argt, det måste vara vackert, det måste betyda något, det måste ingenting skriver Lilly Z Tembe i sitt manifest ”Kvinna i disco”, det är ett kontrakt sänt till Ministeriet för konstnärliga ambitioner, läs det, gör det,

och vår önskeförfattare Jack Hildén är inte stadd vid kassa (att vänta nästan hela månaden på att pengar ska komma. göra upp listor på vad man ska köpa. så har man dem i några dagar innan allt återgår. hur lång tid skulle inte kunna förflyta så, i pengarnas väntrum? 5 roliga dagar av 30 möjliga)

och Lovisa Florin går på bibliotek (Jag försöker förstå, bara för ett litet tag, hur många tankar som måste rymmas i ett bibliotek. Hur många tänkta tankar som ligger till grund för varje formulering, ord, kommatecken och punkt. Jag tycker mig förnimma hur orden, tankarna, letandet, pulserar, viskar, fyller luften till brädden. Pressar mot taket.)

och ledd av Sofia Pappa undersöker pontonredaktionen vad found poetry är för något, vilket slutar med att klotter, Wikipediaartiklar, väderleksrapporter, läroböcker och välgörenhetsreklam blir till dikter,

och Petra Paulsen skriver ett gladledset känslobrev till Amanda Svenssons romanfigur Dolly (Vi studsar runt och hoppar till och glider med och allt är så fantastiskt att det nästan gör mig ledsen. Varför kan inte jag vara sådär? Varför är mina tankar så vanliga och tråkiga?) och ritar rävar och katter i marginalerna

och den svenska rimmade versens framtid, Erik Vernersson, skapar en hittepåordsdikt i underlandens och älvkungarnas anda (I månstrål framlar fnurrigt furdjur / och rotgräs vråmblar, som ett blirbabb – / ja, allt i spanring skyr det urljud / från Dåmbens dål, som utsår irrgabb)

och Rikard Elefalk begrundar utopierna i Sara Stridsbergs roman ”Beckomberga” och Lars Mikael Raattamaas diktsamling ”Kommunismen” (Återigen, idén om en klar och tydlig uppdelning: jag och världen; de sjuka och de friska; vi och de. Men samtidigt det utopiska, ett annat samhälle, mer förlåtande, anpassat också för de andra, där personal och intagna blandas (”Vi är alla galna, Jim”, säger han, ”jag är galen. Du är galen”))

och numrets namnkrönikör Daniel Börjesson Rintala inviger sin lillkusin i Disneys största verk (Med alltför ivriga händer förde jag in skivan i dvd:n och tryckte på play. 88 minuter senare insåg jag att jag troligtvis tittat mer på Alex reaktion än på filmen i sig. Han skuttade upp ur soffan och sa något i stil med ”det var jättecoolt”)

och vi analyserar i vanlig ordning dikter och tipsar om böcker och pratar med unga poeter. Numrets insända bidrag kommer från Alexzandra Andersson, Elin Forsgren, Marika Hellgren, Gustav Lundberg, Haley Quantz, Olga Ruin, Katja Slonawski, Johanna Wallin och David Zimmerman,

och omslagsbilden har vi fått av Lisa Broms. Munnar öppnar sig. Kom och lyssna på vad de har att säga.