Musor, jättar och skogsflickor
I årets andra nummer av ponton diktar Selma Rahem om skogsflickor från Rödluvan till Ronja Rövardotter (Jag stiger ut ur dockhemmet / med mycket stela ben / Med geväret över ryggen / drar jag raskt iväg / Farväl hus, farväl gård / Farväl mitt hemma-jag / Nu söker jag nåt nytt, en äkta fristad)
och Lovisa Florin undersöker vad som händer med poeten Mascha Kalekós dikter när man översätter dem från tyska till svenska (Poesi är en oerhört komprimerad uttrycksform – ofta finns varje ord där av en orsak. Som bekant har varje ord sin speciella klang och mening som tillsammans bygger upp olika stämningar, nyanser och bilder)
och vi är stolta att få publicera dikten som vann Forum för poesi och prosas remixtävling, Röda ögon av Maria Absim (Ett, fyra, fem. / Fem har aldrig varit en jämn siffra / Lika udda som brandmansflickan / Lika udda som den skrikande mannen som förlorade sin fru i krig / Lika udda som de som säger “åk hem” till de som inte har ett hem / De som sliter sina liv på våra silvergator)
och Maria Bodin tänker på musor och andra objekt (En ganska ordinär skulptur, men det som fängslade mig var att vi var likadana. Hennes hals, hennes bröst och lår, till och med hennes längd om hon varit i en mer verklighetstrogen skala, var som jag. Det finns experiment som bevisar att man med hjälp av ett kroppsliknande föremål kan få en riktig kropp att med sina egna nerver känna föremålet beröras)
och Lilja Hejdenberg fascineras av skådespelaren och författaren Jonas Karlssons Rummet (Där står alla hyllor i korrekta vinklar, skrivbordet är inte överbelamrat av bordsgrannens oordning och alla papper är släta och välsorterade. I det rummet kan han tänka, maximera effektiviteten och tillrättavisa sina kollegor. Ett slags mellanrum. Ett andrum. Det är bara det att ingen annan på jobbet verkar ha förstått att rummet finns…)
och numrets gästförfattare Theodor Hildeman Togner ger oss novellen Joel (Sedan reser hon sig plötsligt och går fram till mig och lägger sina händer på mitt huvud, i ögonen finns något så gränslöst att jag får svindel. ”Du har en sådan vacker huvudform.” Hennes händer klättrar lätt över mitt mjuka snagg. Jag flyttar undan dem. Som om jag inte får plats i rummet föser jag blicken mot väggarna)
och Jon Aagaard Andersson pratar med Alle Eriksson, bibliotekarie och förläggare, om politik och läsning (Jag tänker att bibliotek är en demokratisk institution. Vi behöver egentligen inte äga någonting, du behöver inte ens ha ett personnummer för att få ett lånekort och få tillgång till böcker, skrivare, datorer, allt! Det finns få ställen som är så fria från konsumtion)
och Ebba Gordon intervjuar Marie Hedenius om vad det innebär att vara dramaturg (Jag gillar teater, att göra teater, att vara tillsammans med människor och upptäcka saker. Sen finns det möjlighet att dra sig tillbaka och läsa. Två ytterligheter som passar mig)
och Bo Paulsen bidrar med sagan ”Jätten som tyckte att hon var för stor” (Visst var Vilda större än älvan, men alla är vi både större och mindre än någon annan. Älvan hade sett myror och skalbaggar och flugor som var av samma storlek som hens lilltånagel. Älvan hade sett fåglar som fick plats i hens hand och ekorrar som bara sträckte sig upp till knäna på henom)
och numrets namnkrönika är skriven av Sofia Pappa (Ibland sätter jag på mig de smutsiga hängselbyxorna med hål på knäna och låter skosnörena dansa ansvarslöst. Men det är liksom inte samma sak. Jag kommer ihåg de gamla kvinnorna i byn som alltid bar svart för att visa att de sörjde någon. Om man ändå kunde klä sig i känslor istället.)
och vi analyserar i vanlig ordning dikter och tipsar om böcker och pratar med unga författare. Numrets insända bidrag kommer från Rebecka Ekholm, Nicklas Gunnarsson, Theo Jostrand, Fardis Mohammadi, Darin Muhieddine, Nadin Muhieddine, Ebba Sigeback, Vladyslav Ternovyy och Theodor Österberg.