Tårar, ögon och fingrar
I årets första nummer av ponton tar Maria Bodin med sig en boktrave till en vän inlagd på psyk och funderar på vad böcker kan göra för en olycklig människa (Hon berättar att personalen var orolig för att hon inte ägnade sig tillräckligt åt att ”titta in i sig själv”, utan läste i stället. ”Ganska mycket läste jag för att komma i kontakt med andra människor och öden,” säger hon)
och vi bjuder in Nioosha Shams som ger oss en novell om kärlek (Jag flyttar min hand ännu närmare, lägger den med handflatan uppåt, låter mitt pekfinger snudda vid ditt lillfinger för andra gången den här kvällen. Och du tar den. Overklighetskänslor. Så mjuka de är, dina fingrar. Och så nära det är, ditt ansikte)
och Mona Monasar minns tävlingen Ortens bästa poet och frågar sig varför den inte fick finnas kvar (Den kraft jag kände på den scenen, den glädje jag kände på scenen i Tensta har jag inte känt igen. Det var min första och sista tävling i spoken word och den kvällen kommer jag alltid bära med mig)
och Saga Ivéus Wenglert läser sin mammas favoritbok, Tarjei Vesaas ”Isslottet” (Var det Unn som försvann in i sig själv av sorg efter att hennes egen mor hade dött? Eller krånglar jag till det? Vad var det mamma läste in i berättelsen? Kan hon ge mig svaret?)
och Niko Erfani författar ett brev om sorg, kärlek, raseri, frustration, makt och maktlöshet (varför ska jag behöva känna mig som en främling bland människor som ser ut som mig? varför kan de inte förstå att jag har kärlek nog för ändlösa skogar och midvinterslask och ghormesabzi och lukten av bränsle?)
och Selma Rezagic skildrar stress (Men min kropp har bara två öron och ena används till mattelektionerna andra till vad mamma säger tredje hittar jag på och det har jag till allt som tynger dig det fjärde tar jag från molnen)
och Em Talledo analyserar könsrollerna i Anna Todds ”När vi möttes” (Efter ett av deras många uppbrott går Tessa ut med en annan kille. Hardin hamnar då i slagsmål med nämnda kille. Till sitt försvar säger han ”jag gillar inte när andra tar det som är mitt”. Som om han ägde Tessa)
och utifrån en haiku av Love Axelsson reflekterar Allis Berglund över reglerna för hur man ska uppleva och uttrycka sorg (Min familjemedlem hade gått bort. Att gråta skulle kännas som ett avslut, det som skulle förskona mig från mina brott. Alla telefonsamtal jag aldrig ringde, de konversationer jag inte kommer ihåg)
och Mathilda Tönseth skriver numrets lyriska namnkrönika (Min första rädsla var att inte kunna andas. / Min sista rädsla är allt jag inte kommer få röra vid. / Mina lungor är hela nu)
och som vanligt tipsar vi om böcker och intervjuar unga författare och konstnärer. Numrets insända bidrag kommer från Jon Aagaard Andersson, Love Axelsson, Adina Edfelt, Simon Englund, Athra Fransis, Agnes Ivéus Wenglert, Moa Larsson, Liv Leffler, Jakob Martna, Selma Wigzell och Vera Worbin. Omslagsbilden är skapad av Mikaela Wei.