Att skriva är att skifta form

I pontons åttioförsta nummer kommer redaktionen med anonyma bekännelser om skrivande (En vän till mig gjorde slut med sin tjej för att han behövde äkta känslor av sorg till sitt skrivande. I hemlighet tyckte jag att det var en bra idé, men jag borde ha sagt att han var ett svin)

och Niko Erfani delar med sig av sina erfarenheter av skrivande som överlevnadsstrategi (Ifall livet är en bok är skrivandet det som ger en chansen att hoppa mellan karaktärer, att vara en formskiftare. Du är fortfarande du och din röst följer med dig genom varje karaktär du tar skepnaden av, men du kan gömma dig i din karaktär och överge de rädslor du har)

och Mona Monasar funderar på hur man som läsare ska hantera rasism och sexism i äldre och samtida litteratur (Hur hanterar man sådana böcker? Ignorerar man dem? Hoppar man över de delar som innehåller sunkiga värderingar? Eller läser man böckerna och försöker förklara för sig själv eller det lilla barn som sitter med en om bokens historia och den samtid den uppstod i?)

och vi bjuder in den före detta pontonaren Erik Vernersson, som just debuterat med diktsamlingen Kroppsspråk, döda (fryser fast i mänsklig värme // vilar i avsaknad av / ringklockor knackningar / undvarad tidsrymd /utvägar vingspann)

och Maria Bodin intervjuar den produktive komikern och författaren K. Svensson om att skriva för poddformatet (Själva inläsandet är också viktigt, det gör en självmedveten och kritisk. Onormalt mycket pinsamheter och rena tönterier rensas bort i det steget. Det märker man om man tar upp en vanlig slappt skriven bok och bläddrar lite)

och tre redaktionsmedlemmar återvänder till böcker och filmer de en gång älskat (När jag gick med i pontonredaktionen sa jag att En prinsessas dagbok var min favoritbok. Jag vill avfärda det här pinsamma minnet och säga att det var evigheter sen, men i själva verket har det bara gått lite mer än ett år. Så vad har förändrats?)

och inspirerad av Emelie Wingårdhs dikt Lovsång till havet berättar Mathilda Tönseth om att lära sig känslosimning (Jag förstod mig på ilska för det är vad man känner när någon har klivit över en gräns. Och jag förstod mig på att vara ledsen för det är vad man känner när kroppen säger ifrån efter att något dåligt har hänt. Jag trodde att känslor skulle fungera som ens självbevarelsedrift)

och Allis Berglund skriver en poetisk namnkrönika (Lite bläck hamnade i vecket mellan tummen och pekfingret. / Det är inte jag som skriver det är pennan som läcker. / Det hamnar över händerna / På pannan / En fläck på hjärtat också)

och som vanligt analyserar vi dikter, tipsar om böcker och pratar med unga författare. Numrets insända bidrag kommer från Lejla Cato, Edina Edfelt, Niko Erfani, Ronja Jönis, Sofia Kamill, Ella Landgren, Linnéa, Christian Losell, Ester Melin Högberg, Selma Rezagic, Emelie Wingårdh och Volmar Zettergren. Omslagsfotot står Saga Ivéus Wenglert för.