Drömmen om någon

2018-01-3  |  Martina Lowden

någon kommer, / någon kommer / någon annan, / någon bättre / någon som inte är som någon annan… I årets sista nummer av ponton översätter Niko Erfani den iranska poeten Forough Farrokhzads dikt Den som inte är som någon annan till svenska (Ibland önskar jag att jag kunde visa människor skönheten i dikten bredvid, men det är svårt eftersom den inte är något som kan beskrivas. Hur kan jag förklara vad dikten handlar om när den är större än något vanligt budskap)

och vi bjuder in serietecknaren och ex-pontonaren Karin Gafvelin, som bidrar med några sidor ur sin grafiska roman Djupet och många goda råd till skapande personer (Jag brukade tänka att det är matematiskt bevisat att ett är oändligt större än noll, så även om jag bara ritade i några minuter en dag så var det oändligt mycket bättre än ingenting)

och Mona Monasar talar med den anonyma gatupoeten Max Miliciano (När jag växte upp var poesi något som var långt borta. Men poesin hittade till slut ut till oss och det vi ser idag kommer man tala om flera år framåt) och låter sig inspireras till svarsdikter

och fem pontonare läser Angie Thomas roman The Hate U Give och skriver varsitt brev till andra som borde läsa den (Du förstår inte varför vi är så oroliga när du vill gå ut och leka med dina vänner eller gå till träningen själv. För dig är rasism och våld något främmande, alla morden något som sker i en annan värld. Min bror, jag vill inte att du ska behöva förstå den andra verkligheten, den vi faktiskt lever i)

och i sitt sökande efter bra queera ungdomsböcker hittar Em Talledo författaren Anna Ahlund och intervjuar henne om HBTQ-litteratur och normer (Jag tror att ungdomslitteraturens viktigaste roll är att inge hopp. Hopp om att saker ordnar sig, hopp om en bättre värld. Jag tror väldigt mycket på den världen. Lyckliga slut måste vara till för alla)

och pontonredaktionen kommer med anonyma läsbekännelser om böcker vi låtsas ha läst, böcker vi älskat i smyg och böcker vi dömt ut på förhand (Ibland läser jag vissa böcker bara för att de är klassiker, viktiga och statushöjande. Tuggar mig igenom dem med total avsaknad av läsningens lustfullhet. Oftast lämnar jag tillbaka dem halvt utlästa, utmattad av det ettriga tuggandet)

och Lejla Cato skriver numrets  namnkrönika, stensplittrande och gråglittrande (Allt är i tusen bitar. Men inte som ett pussel. Snälla, missta det inte för ett pussel. Dessa bitar har ingen plats. Vandrar viljelöst mellan här och där. Skjuts likt spjut från höga toppar mot djupa dalar. Skär mer och djupare. Slår tills det knackar högt, så att ljudet överröstar minnen av diamanter och dans)

och som vanligt analyserar vi dikter, tipsar om böcker och pratar med unga författare. Numrets insända bidrag kommer från Felix Edstam, Ester Melin Högberg, Allis Berglund, Lennon Koppetsch, Matteo Ippolito, Nasse P, Nora Beck, Sara Masri, Selma Rezagic och Daria Spitza. Omslagsbilden står Bo Paulsen för.