Trettiotvå meter i sekunden

2016-07-1  |  Martina Lowden

I årets andra nummer av ponton skriver och ritar Stella Palm om Bodil Malmsten, en författare som kunde skildra obarmhärtigt vemod med en livskraft som fick blommor att slå ut, en författare som kände mullvadars och människors hjärtan, en författare som ville skriva glädjen, inte gå omkring och vara glad, en författare vi ska komma och hälsa på om tusen år

och poeten och expontonaren Elis Burrau bidrar med text ur sin kommande roman Karismasamhället (De skulle verkligen spotta gosedjursfåglarna i ansiktet. Skapa en salivskultpur av is och uppstoppat bomullstyg, en muterad råttkung i Studentpalatset. (Även äckliga gosedjur kallas för gosedjur). Det gick inte att förstå eventet, det var helt perfekt. Detta skulle ske och inte ens Dramaten var en evig plats längre.)

och Fågel Kiibus tolkar in kristendom i Kents låttexter (Tänk att Predikaren bah “hm, tänk om folk inte fattar att det finns en egen tid till att kasta och samla stenar fast jag sa att allt har sin tid… bäst att ta med det också”)

och vi är stolta att få publicera dikten som vann Forum för poesi och prosas remixtävling, Djuphav av Ebba Widman (Och när jag är djupast i dalen / Gömmer mig längst under stenen / i myllan / Och gråter / Känner sältan rinna ner i strupen och viska / Nya vägars sång i mina pulserande örongångar)

och Jon Aagaard Andersson skriver hur hen vill, vart hen vill (de kollar snett / när vi är för rakt på / de kollar snett / när vi älskar den vi vill / men vi är rakt på / inget vridet, inget slitet / vi är orkaner – 32 meter per sekund / vi är stjärnfall och kometer / visionärer och profeter)

och Bo Paulsen frågar ut serietecknaren Elias Ericson om mod och skapande (Våga rita, våga göra fel, våga rita för din egen skull och berätta om saker som intresserar dig. Försök att släppa perfektionismen även om det är extremt svårt. Så kort sagt, mitt tips för att rita serier är att våga rita serier!)

och Lilja Hejdenberg ser på hav, land, sand och båtar (När jag var liten skulle jag bli kapten. Eller delfinskötare. Det spelade inte särskilt stor roll. / Det skulle bara vara något marint)

och Mona Monasar skildrar ilskan och sorgen som ryms i ordet ”främling” (Tredje gången hon sa / Vad bra svenska du talar / Nickade jag bara och sa tack / Hennes språk var inte mitt / Skit samma om hon antagligen fött sina barn på samma sjukhus / Där jag föddes)

och Maria Bodin analyserar mäns dikter om kvinnor och finner sig själv (Att vara ledd, vara frågande om vem man är, vara föränderlig, namnlös och naken, och framförallt, omsluten av blickar)

och numrets namnkrönika är skriven av Selma Rezagic (När vi slutar döma varandra, och såra och förödmjuka och döda och dränka och slå och spotta och ignorera och lämna och hata och blänga och hänga och slänga och kränga och jag har slut på rim och då kanske, bara kanske, blir jag helt totalt orädd. Flytande. Svävande)

och vi analyserar i vanlig ordning dikter och tipsar om böcker och pratar med unga författare. Numrets insända bidrag kommer från Saga Ivéus Wenglert, Julia Jansson, Jennifer Jungelin, Christian Losell, Axel Lindquist, Nadin Muhieddine, Darin Muhieddine, Mickaela Persson, Saga Wallander, Ebba Widman och Emelie Wingårdh. Omslaget har Stella Palm gjort.