#1 Betraktelser från Bokmässan – av Maria Bodin

2016-10-20  |  Maria Lorentzon

På onsdagen efter bokmässan har jag min första tenta i religionshistoria. Min föreläsare kommenterar varannan powerpoint-slide med ”Det här, det borde ni skriva upp på en post it-lapp och fästa på badrumsspegeln.” Det är ett nästan religiöst sätt att plugga religion, som det judiska bruket att fästa Guds ord på dörrposten, mezuza, och snöra bönekapsIar, tefillin, kring huvud och biceps.

Som följd av det här har jag kursen i bakhuvudet under hela bokmässan. Inte för att det är så orimligt. Bokmässan kan väl lite slängigt ses som en årlig ritual.

Men överlag, också i detalj, upptas mina tankar av religion, som när jag försöker fjäska för tanten från Sackeus när jag ber henne om gratis kaffe för tredje gången på en dag, Sackeus ja, han känner man till, lämpligt namn för er verksamhet, han höll väl på med affärer… eller välgörenhet…

Jag var på två stycken likadana författarsamtal med UKON (fortsätt ge ponton fribiljetter! Ni ser hur jag utnyttjar tiden!), antecknade, och checkade av var han upprepade sig. Inte som kritik – jag förstår att man har ett snack förberett. Det kändes bara meningsfullt att dokumentera det som var likadant med tanke på Glömskans biblioteks behandling av demensens språkliga mönster, splittringar, upprepningar. Eller att det var likadant som en liturgisk text är likadan.

Jag köpte UKONs bok efter andra samtalet, signerad, och dröjde kvar efter signeringskön för att se om han skrev samma i allas exemplar. Det gjorde han.

När jag köpte Om Ofissim av Malte Persson gav jag honom min penna när han saknade en i hopp om att han därför skulle ge mig en speciell tillägnan. Det gjorde han. Do ut des, tänkte jag.

När mina redaktionskamrater köpte högar av kanske Virginia Woolf och F. Scott Fitzgerald stod jag och hävdade att nej, jag köper bara av de levande författare som är här på mässan, jag vill stötta scenen… Och så köper jag en bok publicerad på Norstedts och en från Bonniers. Det som på riktigt styrde mina inköp var att jag ville ha signerat.

Samtidigt mådde jag dåligt i varje signeringskö. Delvis av kostnaden att köpa boken, delvis av skammen från underkastelsen i att gå fram och visa sig som ett fan, typ. Jag hade en ambivalent sexdröm en gång, något slags våldtäktsfantasi, som gick ut på att en kille hivade mig över sitt knä och – skrev sitt namn i min svank. Det var allt. Att skriva sitt namn var ett substitut för sexuell dominans. Ett uttryck för ett arketypiskt komplex över signering.

Vad är myset med signering då? Jag antar ett slags samhörighet till författaren. Som mezuza och tefillin är en påminnelse om Guds närvaro, om förbundet. En anteckning jag gjorde under bokmässan är att ”det är med författare och läsare som med Gud och människa. Ömsesidigt beroende, men inte för den sakens skull jämlika”. Tänkvärt. Eller ett symptom på hur verklighetsfrånvänd och psyko Bokmässan gjorde mig.

bloggen
ponton <3 LAVA = Litteraturfestivalen Kulturhuset Maria Lorentzon

glimtar från litteraturfestivalen vid Kulturhuset (Sthlm) den 6maj ponton anordnade öppen scen på LAVA Bibliotek & Verkstad Uppläsare uppifrån – ner; Skrivarlinjen (Sundbybergs Folkhögskola), Johanna Männikkö (PQESI), Maria Bodin, Lilja Hejdenberg, Selma Rezagic, Selma Rahem, Maria Bodin

Äldre inlägg
Visa alla blogginlägg »