Detta är inte marmor

2015-04-25  |  Maria Lorentzon

Jag fick lust att skriva. Men inte på allvar, liksom. Tänker att en blogg är ideal för det syftet. Inser att det kanske låter som en förolämpning, men don’t get me wrong. Snacka om frigörande. Att skriva utan allt det där allvaret. Dumma, dumma allvar. Det eviga löftet att bli mer ”spontan” utnyttjas dock vid fel tidpunkt, misstänker att en sida av innehåll kommer att sluta i tomhet.

I skrivande stund är klockan 23.54. Jag borde gå och lägga mig men någonstans gör det motstånd. Istället gör jag som alla produktiva människor gjort i århundranden: undviker sömn? Vi säger så. Har inte läst skönlitteratur på löjligt lång tid. Tror att jag klarar mig utan sånt (stämmer ej). Jag är alldeles för arrogant, typ. Det är därför jag inte går och lägger mig, jag behöver nämligen ingen sömn heller! Jag är helt oslagbar, jag är övermänsklig. Men i hemlighet.

I alla fall, det finns något speciellt med rastlösheten vid midnatt som jag misslyckas med att skildra här. Jag hade en vision liksom när jag började skriva. Tänker mig att en brittisk berättarröst kommenterar händelseförloppet samtidigt som jag frenetiskt knappar på tangenterna. ”This is where the nocturnal Sofius Pappius feels most at home, this is her natural habitat”. Sjukligt hukad över tangentbordet, det vill säga.

Jag borde gå och lägga mig. Ska jobba imorgon. Tänker på den där stenväggen på min arbetsplats, den med mystisk text på. ”Detta är inte marmor” står det. Jag vet inte om väggen är gjord av marmor eller inte. Det ser ut som marmor i alla fall. Är texten sarkastisk? Låter jag dum om jag frågar? Vem ska jag fråga? Sitter och klottrar storslagna hymner till den där väggen. Jag vill tro att den förtjänar det.

Om inte skönlitteratur, vad sägs om kurslitteratur? Men uuuuusch, blääää. Kanske ska lyssna på litteraturen istället. Lyssnar på David Foster Wallace, lyssnar på Alan Watts, lyssnar på Gil Scott Heron. På repeat. Det hjälper inte. Klarar inte av att höra samma saker två gånger.

Nu börjar jag komma av mig. Inget av det här var meningen, jag var för ivrig. Vilket fruktansvärt misstag (men ändå inte). Klockan har blivit 00.29.

Jag går (inte) och lägger mig.

bloggen
ponton <3 LAVA = Litteraturfestivalen Kulturhuset Maria Lorentzon

glimtar från litteraturfestivalen vid Kulturhuset (Sthlm) den 6maj ponton anordnade öppen scen på LAVA Bibliotek & Verkstad Uppläsare uppifrån – ner; Skrivarlinjen (Sundbybergs Folkhögskola), Johanna Männikkö (PQESI), Maria Bodin, Lilja Hejdenberg, Selma Rezagic, Selma Rahem, Maria Bodin

Äldre inlägg
Visa alla blogginlägg »