Högljudda grannar och uteblivna studentfiranden

2020-06-2  |  Maria Lorentzon

Under våren har en mängd texter sänts in till oss och som vanligt har vi i redaktionen läst, funderat och diskuterat vilka som ska publiceras i det kommande numret. Det har varit en ovanlig vår vilket återspeglas i många bidrag. Vi har fått in dikter om… Läs mer

Dagen är död, natten en oas

 |  Maria Lorentzon

  Dagen är död, natten en oas Våren är tom; det slösas solljus och blomster på en framtidsångrande smitthärd   Stranda i skoldatorn eller dra täcket över huvet vältra dig i skam och svett; tänk på dina gamla, dem du smittat, din svarta lunga   Tystnad… Läs mer

Genesis  

 |  Maria Lorentzon

  I begynnelsen var Smittan, och Smittan var hos Gud, och Smittan var Guds. Detta var i begynnelsen hos Gud. Genom den har allt förgått, och utan den har det fortgått, det som är till. 4 Smittan innebar död, och döden var människornas skräck. Och skräckenLäs mer

Fjärde april

 |  Maria Lorentzon

  jag somnar om för att slippa stormen det blåser fortfarande när jag vaknar jag drar upp rullgardinen, en rödhake utanför fönstret teven har gått sönder det är börjar bli tillräckligt varmt nu jag dricker mitt kaffe ute på trappan   min granne och jag spelar… Läs mer

Karantänhaikus

 |  Maria Lorentzon

  0. Presskonferenser Statsepidemiolog Coronavirus   Min studentmössa Förtidspensionerades Bär den rebelliskt   Dansar digitalt En efter en i chatten Rörelsekedja   Skamsen tågresa Snödroppar ersätter snö Utanför kupén   Barfota fötter Närmar vi oss roten nu? Vi delar nyans   Snälla håll andan! Tvätta händerna… Läs mer

Kasta mig

 |  Maria Lorentzon

  kasta mig i container karantäna gärna i helvetet jag tänker inte använda stor bokstav i början på meningen men utan är jag emo är det statement jag vill inte ska stava fel låt mig bara stafa vel det är väl för vel väl äl som… Läs mer

liten // stor

 |  Maria Lorentzon

  lilla jag,   kommer du ihåg hur allt stort var läskigt? du var rädd för katastrofer, för krig, för kris, för att tåget skulle spåra ur och rakt in i vårt hus   hur livrädd du blev när domedagsprofeter sade att världen kommer gå under… Läs mer

hallå, hör ni mig?

 |  Maria Lorentzon

  har varit stilla i flera dygn nu hör grannarna fortsätta leva sina liv skramlar i köket röster från tv:n sånger i duschen högljudda telefonsamtal skrik av lekande barn ljud av njutning från sovrummet vägg i vägg i vägg i vägg hörs grannarna leva sina liv… Läs mer

Ovissheten

 |  Maria Lorentzon

  Jag minns hur jag tänkte på den allra sista skoldagen. Hur jag för sista gången skulle slå mig ner i matsalen, lägga in väskan i mitt skåp, säga hejdå nedanför trappan. Inte visste jag då att den sista dagen var så nära. Inte ens när… Läs mer

Tjugoförsta april

 |  Maria Lorentzon

  Det känns som att magnoliablommorna slår ut lite mer för varje gång jag går ut på baksidan. De skära blommorna är lite bruna och torkade i kanterna. Precis som den här våren. Det är körsbärsblom, fågelsång och ögon som kisar mot solen men också pandemi,… Läs mer

bloggen
Högljudda grannar och uteblivna studentfiranden Maria Lorentzon

Under våren har en mängd texter sänts in till oss och som vanligt har vi i redaktionen läst, funderat och diskuterat vilka som ska publiceras i det kommande numret. Det har varit en ovanlig vår vilket återspeglas i många bidrag. Vi har fått in dikter om… Läs mer

Äldre inlägg
Visa alla blogginlägg »