Universum, och så vidare

2017-10-18  |  Martina Lowden

Jag har kommit på mig själv med att tycka att de flesta texterna om kärlek liknar varann. Alla lyckliga slut klumpas ihop till en rödrosa himmel med fluffiga moln, samtidigt som alla olyckliga slut bildar ett färglöst hav av obligatoriska tårar. Jag är nog något avLäs mer

Änglar, vargar, mödrar, osv

2017-06-22  |  Martina Lowden

Jag får inte skriva om hur tomt och fyllt och mörbultat det känns varannan timme och måste använda kommatecken för att låta läsaren andas och pausa lite inte ha för långa ord pausapausapausa aaandaaas men det går inte du kan inte pausa det rullar på utanLäs mer

Ur hjärnan, mot stjärnorna

2017-03-15  |  Martina Lowden

Vem är det som skriver, jag eller sjukdomen, och vad är sjukdomen egentligen? Folk vill prata om sjuka sinnen som något skilt från personen, något som en är drabbad av. Men jag lever i symbios med min sjuka hjärna. Vi är ett garnnystan där ingen ändeLäs mer

Både kliande och jättebefriande

2016-12-22  |  Martina Lowden

I årets sista nummer av ponton talar musikern och spoken word-poeten Emil Jensen med Lilja Hejdenberg om sitt skapande (Jag tänker att i det man gör så finns allt — både stick, skav, kli. Det finns en jättebefriande känsla i bröstet, samtidigt som det kliar vidLäs mer

Äldre nummer »
insänt
”Dricka champagne på en onsdag”

Jag skär huvudet av vardagen det statiska gränslandet med att gå på tunna glas kallt serverat Clicquot i liten lägenhet Jag byter oron för ingenting mot panik över att hans kropp rör min De första två millimeter hud på någon över 27 är kall Jag vet… Läs mer